Mitt i ett gisslandrama

Det är en liten bebis-fiskmås som trillat ur sitt bo och just nu befinner sig på min innergård. Okej, tänker ni, så vad?

Jo det är ju så, för er som inte varit hos mig, att jag bor i ett hus som man måste korsa innergården för att komma till. Och bebis-fiskmåsens äckliga mamma och pappa vakar som hökar (eller måsar) över sin lilla unge och går till attack så fort någon kommer mer än fem meter nära ungen. Mamma fiskmås är värst, pappa fiskmås verkar mest vara moraliskt stöd, han ingriper bara ibland.

Själv är jag livrädd och vågar inte gå ut. Inte för att jag hade planerat att göra nåt ikväll, men tänk om det börjar brinna och jag måste ut. Undrar vilket som är värst; att bli ihjäl-hackad och uppäten av fiskmåsar eller levande bränd?

Fortsättning följer...